Social kompetens

[Pink Vymate]

Hoppade av utbildningen jag började på universitetet. Det enda jag tänkt på i flera månader är vad jag ska kunna utbilda mig till. Har ångest varje dag och gråter varje dag. Märker bara gång på gång att det finns hinder med varje yrke jag tänker på.

Kan inte få vänner och kan inte delta i grupparbeten. Verkar till och med vara grupparbeten om jag skulle plugga till ingenjör. Alla universitetsutbildningar verkar kräva att man kan arbeta i grupp och ha bra social kompetens.

Känner en press på att utbilda mig så snabbt som möjligt så att jag senare ska kunna köpa lägenhet/hus, ha familj osv. Är just nu snart 21 år.

Känns jobbigt att känna de kraven samtidigt som det känns helt omöjligt för mig och typ som systemet är skapat emot mig. Universiteten vill inte ha mig men ändå krävs det av mig för att kunna ha ett bra liv?

 

[Blue Qygyby]

Känner igen mig i allt! Men jag 29 år. Har testat flera utbildningar varav de 2 sista gick jag på för länge innan jag avslutade, vilket ledde till utmattning och depression. Att tänka att jag måste va klar före en viss ålder och hitta rätt ledde till en enorm stress för mig. Också att jag aldrig trivts med alla sociala sammanhang i skolmiljö och på universitetet blev också ett problem. Känns som en enorm förlust att jag är i min ålder men inte har en utbildning jag gillat och trivdes på och ett jobb relaterat till det utan ett ”okvalificerat jobb.” Och motivationen har sjunkit mycket nu efter att det blivit så fel… det jag är glad för är min lägenhet och att jag iaf har jobb och inkomst och frihet pga det. Mitt råd till dig är iaf att inte stressa, du är jätteung. Det enda viktiga är att du trivs och är nöjd med ditt val och försök hitta bara en eller några i starten som du klickar med och kan prata med. Tänk på att alla är nya och nervösa, det glömmer man lätt bort 🙂 men när det kommer till det sociala handlar det bara om att VÅGA ta kontakt, det är aldrig så farligt som man tror och var öppen om någon kontaktar dig!

[Purple Pyteqi]

Pink Vymate skrev:

Hoppade av utbildningen jag började på universitetet. Det enda jag tänkt på i flera månader är vad jag ska kunna utbilda mig till. Har ångest varje dag och gråter varje dag. Märker bara gång på gång att det finns hinder med varje yrke jag tänker på. Kan inte få vänner och kan inte delta i grupparbeten. Verkar till och med vara grupparbeten om jag skulle plugga till ingenjör. Alla universitetsutbildningar verkar kräva att man kan arbeta i grupp och ha bra social kompetens. Känner en press på att utbilda mig så snabbt som möjligt så att jag senare ska kunna köpa lägenhet/hus, ha familj osv. Är just nu snart 21 år. Känns jobbigt att känna de kraven samtidigt som det känns helt omöjligt för mig och typ som systemet är skapat emot mig. Universiteten vill inte ha mig men ändå krävs det av mig för att kunna ha ett bra liv?

Känner igen mig och förstår dig, nu är det längesedan jag läste på universitetet, men visst finns det distansutbildningar, dom har inte samma krav på grupparbeten, jag läste nog totalt 5-6 år på universitet, med alla specialistutbildningar och chefsutbildningar, flera av kurserna var just på distans, och man läste mycket hemma. Tänkte bara att du kan ju prova. Sedan är lång utbildning inget vaccin mot psykisk ohälsa, jag har som sagt 5-6 år av universitetsstudier, nu depression i 10 år….näväl det var inte det som var min sak att jag skrev till dig utan att du ska kolla efter distansutbildningar, lycka till.